Som bekant har skytteorganisationerna - vårt förbund, Frivilliga Skytterörelsen, SkytteUO och Svenska Sportskytteförbundet - anlitat ett par utredare från Handelshögskolan i Stockholm för att göra en utredning åt oss. Uppdraget innebar att de skulle redovisa hur organisationerna finansierar sin verksamhet och utifrån den analysen föreslå hur vi bör utveckla vårt samarbete.

Utredningen är nu klar och du kan läsa den här nedan. Förbundsstyrelsen studerar den nu och kommer efter sommaren att ta ställning till hur den skall behandlas. Men du är naturligtvis redan nu välkommen att skicka in dina och/eller föreningens eller kretsens synpunkter hit till kansliet. Läs och begrunda!

Vänligen

Lars-Eric Plantin
Generalsekreterare

De ekonomiska flödena hos de fyra svenska skytteförbunden samt ekonomiska analyser av några möjliga samverkansmodeller

En analys genomförd av 

Johan Söderholm (ek lic)
och
Filip Wijkström (ek dr)
vid Handelshögskolan i Stockholm

Stockholm 2001-05-25

De fyra svenska skytteförbunden har av olika anledningar under en längre tid diskuterat ett ökat samarbete eller samgående mellan skytteförbunden. En utredning har tidigare genomförts av Curt Sjöö, där utredningsmannen rekommenderade en fullständig sammanslagning av de fyra förbunden till ett enda förbund. En enkät till medlemsföreningarna i de respektive förbunden visade att en majoritet av de svarande föreningarna förordade en sammanslagen organisation om den skulle kunna vara godtagbar utifrån ekonomisk hänsyn. Just de ekonomiska aspekterna ansågs inte vara tillräckligt väl belysta i den genomförda utredningen. De fyra skytteförbunden beslutade därför att initiera en fördjupad studie av de ekonomiska flödena inom de fyra skytteförbunden, samt en analys av potentiella samarbetsstrukturer dem emellan utifrån ett ekonomiskt perspektiv.

Från SOS tog man kontakt med Filip Wijkström, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm (HHS), med fokus på ideella organisationers ekonomi, organisation och ledarskap. Tillsammans med Johan Söderholm (ek lic från HHS) som arbetar med utbildningar och analyser inom både den ideella sektorn och näringslivet, har Wijkström under våren 2001 genomfört ett arbete för att analysera den ekonomiska situationen inom de fyra förbunden samt utifrån denna kunskap utveckla och analysera ett antal möjliga organisatoriska lösningar.

Studien begränsar sig till den ekonomiska situationen, och då i huvudsak gällande den nationella delen av respektive förbunds verksamhet. Vidare är det framförallt verksamheternas intäkter och kostnader som har analyserats, och inte förbundens eventuella tillgångar eller förmögenheter i någon egentlig bemärkelse. Författarna har stått fria att genomföra sitt arbete på det sätt man upplevt som lämpligast, med en hög grad av öppenhet och samverkan med personer i alla de inblandade förbunden. Författarna har vidare inte haft några egna förutfattade åsikter kring en utökad samverkan eller ett eventuellt samgående, och ingen av dem har heller något medlemskap i något av de fyra skytteförbunden. Det övergripande syftet med studien har varit:

1. att kartlägga den ekonomiska strukturen och de ekonomiska flödena till, inom och mellan de fyra i SOS ingående organisationerna (SkytteUO, FSR, SPSF och SSF), samt
2. att presentera den optimala samarbetsstrukturen i vid bemärkelse för berörda skytteorganisationer, sedd utifrån rent ekonomisk synpunkt.

Rapporten är disponerad enligt följande: efter en mycket kort sammanfattning av vad som gjorts sedan tidigare presenteras skytteförbundens ekonomiska situation utifrån deras intäkter och kostnader under 1999, dels samlat för förbunden, dels i mer detalj förbund för förbund. Därefter presenteras en analys av de dominerande bidragsgivarna när det gäller medel från den offentliga sektorn. Avslutningsvis genomförs så en ekonomisk analys av fyra möjliga organisatoriska lösningar för fortsatt samverkan mellan de svenska skytteförbunden.

Under 1998 genomförde utredningsmannen Curt Sjöö en utredning kring hur de fyra svenska skytteförbunden borde organisera sig. Utgångspunkten för hans resonemang var skytterörelsen som helhet. Sjöö rekommenderade en sammanslagning av alla fyra organisationerna till ett gemensamt skytteförbund och ansåg att den nya organisationen ska vara en frivillig försvarsorganisation och samtidigt ansluten till Riksidrottsförbundet (RF). Någon diskussion kring situationen för och eventuella effekter på enskilda skytteförbund av ett eventuellt samgående diskuterades egentligen inte i den utredningen.

De huvudsakliga argumenten för ett fullständigt samgående mellan de fyra förbunden var att ett gemensamt skytteförbund skulle:

1. skapa tydlighet ut mot externa parter, såsom media, myndigheter och sponsorer.
2. skapa mångfald i organisationen och därmed lättare kunna behålla medlemmar.
3. lättare kunna hantera miljö och säkerhetsfrågor som är viktiga framtidsfrågor.
4. skapa ökad effektivitet i administration och övriga områden. Denna effektivitet skulle kompensera en viss förväntad nedgång i offentliga bidrag.

En enkät baserad på Sjöös utredning som skickades ut under vintern 2000, gav följande resultat bland föreningarna (den totala svarsfrekvensen var 25 procent). De förordade en gemensam organisation, enligt Curt Sjöös modell, under förutsättning att en ekonomisk analys visar att det är genomförbart. Föreningar inom SSF var mest positiva till förslaget med hela 90 procent positiva svar medan man inom FSR var mindre positiva men även här var en majoritet (63 procent) för förslaget. Föreningarna tyckte det var viktigt att vidare studera de ekonomiska frågorna och hur en eventuell framtida gemensam organisationsstruktur skulle kunna se ut.

FSRs förbundsstyrelse beslutade enhälligt att inte gå vidare i planerna mot en sammanslagning med hänvisning till att FSRs föreningar inte varit tillräckligt positiva till förslaget i sina svar i enkäten. Svarsfrekvensen i enkätstudien bland FSR föreningar upplevdes också som låg (19 procent). Styrelsen sa vidare nej till att göra en ekonomisk konsekvensanalys men var positiv till att analysera de ekonomiska flödena till, inom och mellan skytteförbunden och vidare undersöka vad som skulle kunna vara en optimal samarbetsstruktur utifrån rent ekonomiska synpunkter. Efter Sjöös utredning och enkäten till medlemsföreningarna har de fyra skytteförbunden valt att samlokalisera sig i Stockholm.

Hur ser ekonomin ut i de olika skytteförbunden? Först redovisar vi ekonomin sammanfattad i tabellform för att underlätta jämförelser mellan förbunden. Därefter analyserar vi de ekonomiska flödena i respektive skytteförbund. En jämförelse av intäkterna mellan de olika förbunden ger följande tabell för år 1999. Denna uppställning gäller riksorganisationerna för respektive förbund.

En jämförelse mellan kostnaderna under 1999 hos de fyra skytteförbunden ger följande tabell för riksorganisationerna.

En jämförelse mellan intäkterna hos förbunden på regional nivå ger nedanstående tabell för år 1999. Siffrorna gäller för distriktsförbunden/kretsarna sammanlagt. Intäkterna och bidragen varierar kraftigt mellan olika distrikt. Siffrorna bygger på ett urval av verksamhetsberättelser, så därmed är inte uppgifterna helt tillförlitliga. De ger trots detta ett rimligt underlag för jämförelser mellan förbunden, eftersom skillnaderna är så stora.

Någon uppskattning av kostnadsfördelningen hos de fyra skytteförbunden på regional nivå har inte gjorts.

FSR har cirka 82,300 privatpersoner som medlemmar, som bedriver skytte i 1,354 föreningar. Dessa föreningar är organiserade som medlemmar i 27 skytteförbund på distriktsnivå. Verksamheten är avtagande och antalet medlemmar har minskat med 27 procent under den senaste femårsperioden. FSR är en frivillig försvarsorganisation med en nära relation till det svenska försvaret.

FSRs förbundsstyrelse sade tydligt nej till ett samgående mellan skytteförbunden enligt den modell som föreslogs i Curt Sjöös utredning. FSR har dock i andra sammanhang signalerat att man är positiv till samverkan med övriga skytteförbund men inte till ett samgående.

FSR bedriver skytte med 6,5 mm gevär, korthållsgevär, luftgevär och automatvapen. Skyttet omfattar såväl banskytte, fältskytte som skidfältskytte. FSR bedriver främst nationellt skytte, men i vissa fall sker tävlingar även på nordisk nivå.

FSR har en god ekonomisk ställning. Totala intäkter för 1999 uppgick till 16 mkr och årets vinst blev 300 tkr. De sammanlagda fonderade medlen uppgick till 22 mkr. Avkastningen på förmögenheten används i verksamheten. Det gör att FSR inte behöver ta ut några medlemsavgifter från distrikt, föreningar eller medlemmar. Vidare kunde FSR betala ut stöd på 200 tkr till SkytteUO. Dessutom förmedlas på Försvarets uppdrag 250 tkr till SSF och SPSF för underhåll av deras skjutbanor.

Internt inom FSR får distriktsnivån 2,7 mkr från riksnivån. Det är till mycket stor del med dessa pengar som distriktsnivån finansierar sin verksamhet. Utöver dessa pengar har vissa distrikt även landstingsbidrag och egna fonderade medel men dessa är små i förhållande till de centrala medlen. I nedanstående figur visas hur pengaflödena går till, från och inom FSR. På föreningsnivån finns säkert ytterligare bidrag som inte redovisas i bilden. Lokala förband inom försvaret hjälper till exempel ofta till med resurser.

SkytteUO har 30,300 medlemmar i åldrarna 7-25 år som bedriver skytte i 871 ungdomsskytteföreningar. Dessa är i sin tur medlemmar i 26 ungdomsskytteförbund på distriktsnivå. Verksamheten är avtagande och antalet medlemmar har sjunkit med 14 procent under den senaste femårsperioden.

SkytteUO kommer ursprungligen från FSR och har fortsatt mycket nära relationer med FSR. Många av ungdomsskytteföreningarna har en "vuxenförening" som tillhör FSR. SkytteUO bedriver luftgevärsskytte, korthållsskytte (bana och fält) samt gevärsskytte 6,5 mm (bana och fält).

SkytteUO är nästan helt beroende av olika typer av bidrag. De har relativt liten möjlighet att ta ut några medlemsavgifter, då man vänder sig till ungdomar. Riksorganisationen har endast små fonderade medel, vars avkastning inte kan finansiera verksamheten.

Svenska Pistolskytteförbundet har 42,300 medlemmar, varav 18,600 är aktiva medlemmar som bedriver skytte. De senaste fyra åren har antalet medlemmar minskat med 17 procent. Av medlemmarna är cirka 15 procent under 26 år. SPSF är en frivillig försvarsorganisation.

Organisatoriskt är SPSF uppdelat på 26 kretsar på distriktsnivån, vars medlemmar utgörs av 631 lokala föreningar. Av de 631 föreningarna är 269 stycken också anslutna till SSF.

Ekonomiskt sett har SPSF det bekymmersamt och den löpande verksamheten gick med förlust på 0,8 mkr. Det finns dock relativt mycket fonderade medel placerade i aktier till ett börsvärde på cirka 18 mkr. Det finns alltså gott om finansiella reserver.

3.4 Svenska Sportskytteförbundet (SSF) (siffrorna gäller 1999)

SSF har 95,200 medlemmar varav 45,800 är aktiva medlemmar som bedriver skytte i 856 föreningar. Dessa föreningar är medlemmar i 23 distriktsförbund. SSF är ansluten till RF (Riksidrottsförbundet) där SSF utgör ett av dess 67 specialidrottsförbund. SSF är samtidigt en frivillig försvarsorganisation.

Inom SSF bedrivs skytte i fyra grenar; gevär, pistol, lerduvor och viltmål. Skyttet bedrivs enligt internationella tävlingsformer. Samtliga skyttegrenar som ingår i OS och VM bedrivs inom SSF.

Föreningarna kan bedriva skytte i en gren eller i alla fyra grenar. I grenen pistol är 269 föreningar även anslutna till SPSF. I grenen gevär är uppskattningsvis tre av fyra föreningar också ansluten till FSR. Inom grenarna lerduvor och viltmål är det en relativt låg grad av dubbelanslutning till andra skytteförbund.

4.   Bidragsgivarnas syften med och regler för bidrag

En viktig aspekt av en eventuell ökad samverkan mellan de fyra skytteförbunden är vad som då händer med de offentliga bidrag som förbunden får. Speciellt för de centrala kanslierna inom respektive förbund är dessa bidrag viktiga. Nedan följer en beskrivning av den syn som finns inom sex viktiga bidragsgivare på skytteförbunden och en ökad samverkan eller ett eventuellt samgående. Det sex bidragsgivare som diskuteras; är Försvarsmakten, Riksidrottsförbundet, Ungdomsstyrelsen, Näringsdepartementet, Landstingen samt Bingolotto.

4.1   Försvarsmakten

Försvarsmakten ger sammanlagt cirka 280 mkr som stöd till frivillig försvarsverksamhet. Uppdrag och medel samordnas av Försvarsmaktens frivilligavdelning, vars chef är överste Henrik von Vegesack. Frivilligavdelningen ger också uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer samt till förbanden och militärdistriktsorganisationen att stödja frivillig försvarsverksamhet på lokal nivå. Försvarsmakten ger årligen cirka tio mkr till Frivilliga Skytterörelsen (FSR), som fördelas på olika delposter. Bidragsreglerna är tydliga och bidraget har varit stabila över åren.

Det finns två syften med försvarsmaktens bidrag till FSR. Det ena syftet är att upprätthålla kompetensen kring vapen, skytte och säkerhet. Det görs genom att säkerställa att det finns skytteinstruktörer, att skjutbanor finns och underhålls och att det hålls utbildningar samt tävlingar i skytte. Det andra syftet är att skapa en folklig förankring kring försvaret. Det görs genom de aktiviteter som skytteorganisationerna genomför och genom att det skrivs om försvaret i skyttetidningen. Det är viktigt att medlemmarna i FSR vet om att de utgör en del av det frivilliga försvaret.

Försvarsmakten har en allmänt positiv inställning till samgående mellan frivilliga försvarsorganisationer. Det finns positiva erfarenheter sedan tidigare av ökat samarbete mellan olika frivilligorganisationer. Även mellan skytteorganisationerna ser försvarsmakten positivt till ett samgående eller en ökad samverkan. Det viktigaste skälet är att ett samgående borde kunna innebära en effektivare skytteorganisation. Effektiviseringen bör kunna ske inom administrationen i de centrala kanslierna. När man inom försvarsmakten jämför med andra frivilliga organisationer så bedöms det finnas en besparingspotential hos skytteorganisationerna. Även utbildningsuppdragen runt om i landet bör kunna effektiviseras. Det skulle kunna bli fler instruktörer och en mer effektiv utbildningsverksamhet.

Den frivilligutredning som genomfördes på försvarsdepartementets uppdrag hade som förslag att alla frivilligorganisationer som var kopplade till försvaret skulle ha ett gemensamt kansli, men så långt vill inte försvarsmakten gå.

Försvaret uttrycker också vissa risker för negativa effekter vid ett samgående. Försvarsmakten skulle till exempel reagera negativt om en sammanslagning skulle innebära att den sammanslagna organisationen fjärmar sig från försvaret. Dessutom är det viktigt att ett samgående inte blir en toppstyrd process, då det kan minska antalet medlemmar i den frivilliga försvarsverksamheten. Det är viktigt med många medlemmar för att få folklig förankring. Att totala antalet medlemmar i frivilligorganisationerna minskar på grund av att medlemmar med dubbelt medlemskap försvinner är dock inte något problem. Slutligen bör inte SkytteUO bli en frivillig försvarsorganisation. Sverige driver frågan mot barnsoldater i världen och det skulle kunna se illa ut med en ungdomsorganisation inom det frivilliga försvaret.

Försvarsmakten hävdar att de totala bidragen till frivilligorganisationerna ska ligga kvar på nuvarande nivå även i framtiden. Mellan de olika frivilligorganisationerna kan bidragen omfördelas något men Försvarsmakten har en tradition av att ge långsiktiga och stabila bidrag till de frivilliga försvarsorganisationerna.

Försvarsmakten räknar med att ge ungefär lika mycket bidrag oavsett om FSR går ihop med övriga skytteförbund eller inte. Att en gemensam skytteorganisation får bidrag från andra bidragsgivare upplevs som positivt och ses inte som en ursäkt för att sänka bidragen.

Vår uppfattning är att Försvarsmakten i liten utsträckning samordnar bidragen med andra bidragsgivare, eftersom de har andra syften och andra regler för sina bidrag.

4.2   Riksidrottsförbundet

Riksidrottsförbundet (RF) är centralorganisation för 67 specialidrottsförbund, där Svenska Sportskytteförbundet utgör ett. RF förmedlar statsbidrag till idrottsrörelsen, utifrån ett idrottsanslag från staten. Bidragsfrågorna till RF handläggs numera vid enheten för idrott och social ekonomi vid Näringsdepartementet. Enligt den senaste idrottsutredningen (prop. 1998/99:107) ska statsbidraget stödja verksamhet som:

• bidrar till att utveckla barns och ungdomars intresse och benägenhet för motion och idrott samt deras möjligheter att utöva inflytande över och ta ansvar för sitt idrottande,
• gör det möjligt för alla människor att utöva idrott och motion,
• syftar till att ge kvinnor och män lika förutsättningar att delta i idrottsverksamhet,
• främjar integration och god etik,
• bidrar till att väcka ett livslångt intresse för motion och därmed främja en god hälsa hos alla människor.

Sportskytteförbundet fick 2,7 mkr i bidrag från RF under 1999 och 400 tkr från Sveriges Olympiska Kommitté (SOK). Bidraget från RF har varit något sjunkande under senare tid. Bidragen fördelas mellan olika specialidrottsförbund enligt en komplicerad process, som gör det svårt att beräkna framtida bidrag. Bidragen fördelas av en grupp där majoriteten av medlemmarna kommer från olika specialidrottsförbund.

Bidragen till varje specialidrottsförbund bygger på föregående års bidrag som sedan justeras. För år 1999 kunde bidragen antingen öka med 7 procent eller minska med 3 procent jämfört med 1998. Det är mycket ovanligt att bidragen förändras med större steg än dessa. Det har skett en gång på senare tid när Svenska Innebandyförbundet växte explosionsartat i Sverige. Om skytteförbunden går samman anses det rimligt att bidragen kan öka mer än 7 procent. Några löften kan RF inte ge, eftersom det är den framtida bidragsfördelningsgruppen som kommer att ta det beslutet i så fall.

När budgetgruppen gör sin bedömning jämförs specialidrottsförbundets verksamhet under de tre senaste åren. Cirka 50 procent av bedömningen görs med kvantitativa data, såsom antal föreningar, antal aktiva, LOK-aktiviteter, utbildningsinsatser. Resterande 50 procent av bedömningen grundar sig på en subjektiv bedömning över hur verksamheten utvecklas. Här tas hänsyn till RF:s idrottspolitiska mål, som i sin tur bygger på de statliga målen ovan men där RF dessutom lägger till en tydlig satsning på elitverksamhet. Utöver ovanstående organisationsbidrag ger RF andra bidrag, såsom LOK-stöd och anläggningsbidrag.

Bidragsfördelningsgruppen inom RF tittar inte på om specialidrottsförbund får pengar från andra sponsorer, när de gör sin bidragsfördelning. Att få bidrag från t ex försvaret jämställs med andra sponsorer. Krister Larsson Lagersvärd,, som är före detta generalsekreterare i Sveriges militäridrotts- och mångkampsförbund (SMI), bekräftar att bidrag via idrotten inte påverkar bidragen från försvarsmakten och tvärtom.

Riksidrottsförbundet accepterar en lösning med en vuxenorganisation och en separat ungdomsorganisation som inte är med i RF. Personligen tyckte dock några av tjänstemännen vid RF att det var en konstig lösning, vars syfte måste vara att maximera bidragen. Om stora delar av ungdomsverksamheten ligger utanför ett RF-anslutet skytteförbund, kan bidragen vidare tänkas påverkas i negativ riktning.

Riksidrottsförbundet ser allmänt positivt på en fusion mellan skytteförbunden. Tidigare har samgående skett mellan ridsportförbund och mellan kanotförbundet och kanotseglingsförbundet. Exempel på uppdelade förbund finns också, där Budoförbundet har delats upp på flera kampsportsförbund. Det går att få ett förhandsbesked om huruvida en sammanslagen skytteorganisation kan bli medlem i RF.

Det är svårt att bedöma hur RF-bidragen kommer att utvecklas om skytteförbunden går samman. Verksamheten kommer att öka i storlek, vilket leder till ökade bidrag. RF kommer att få tillgång till extra Bingolottopengar när fler skytteförbund redovisar sin Bingolottoförsäljning till RF (se nedan under 4.6) men det är inte alls säkert att dessa nya pengar hamnar i den pott som ska fördelas till specialidrottsförbunden. Näringsdepartementets pott kommer dock troligen att hamna i denna pott. Göran Larsson på RFs bidragsfördelningsgrupp tycker att ett eventuellt nytt Skytteförbund skulle få behålla Näringsdepartementets pott och att detta kan förhandlas fram innan man inom skytteförbunden tar ett eventuellt beslut om samgående.

Ungdomsstyrelsen är en statlig myndighet som faller under justitiedepartementets ansvar, och som arbetar för att uppfylla riksdagens ungdomspolitiska mål. Ungdomsstyrelsen har fördelat 71,5 mkr i grundbidrag till totalt 62 centrala barn- och ungdomsorganisationer för år 2001. Målen med dessa bidrag är att:

1. främja barns och ungdomars demokratiska fostran,
2. främja jämställdhet mellan könen,
3. främja jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper,
4. ge barn och ungdomar en meningsfull fritid,
5. engagera fler ungdomar i föreningslivet.

Ungdomsstyrelsen ger 4 mkr i bidrag till SkytteUOs riksorganisation. Bidraget har varit oförändrat under de tre senaste åren. Bidraget beräknas utefter tre kriterier; antal föreningar inom SkytteUO, antal medlemmar i föreningarna och antal LOK-sammankomster. Till detta läggs överskottspengar från Svenska Spel. Sammantaget blir detta cirka 4 mkr. Bidraget ges som en klumpsumma och SkytteUO får använda det med stor frihet.

Bidragsreglerna för detta bidrag är tydliga. För att beviljas grundbidrag ska organisationen vara en öppen sammanslutning i vilken medlemskapet är frivilligt. Den ska vara självständig och demokratiskt uppbyggd och ha minst 3 000 medlemmar i åldrarna 7–25 år. Dessa ska utgöra minst 60 procent av organisationens totala medlemsantal. Organisationen ska också ha verksamma lokalavdelningar i minst hälften av landstingen (rikstäckande). Slutligen ska organisationen inte vara medlem i RF. Ungdomsstyrelsen gör med jämna mellanrum en mer noggrann utvärdering i efterhand av att Ungdomsstyrelsens mål blir uppfyllda.

Ungdomsbidraget på 4 mkr försvinner helt och hållet men kan ersättas med RF-bidrag. Ungdomsstyrelsen har något mer gynnsamma regler för ungdomsbidrag än motsvarande regler för RF. Denna skillnad verkar snarare kunna öka än minska i framtiden, eftersom RF vill omfördela en del av budgetmedlem från ungdomsverksamhet till att finansiera specialförbunden generellt.

4.4   Näringsdepartementet

Pistolskytteförbundet får årligen cirka 800 tkr i bidrag från statsanslaget Stöd till friluftsorganisationer. Bidragsfrågorna handläggs vid enheten för idrott och social ekonomi vid Näringsdepartementet med Ulrica Messing som ansvarigt statsråd. Bidraget har tidigare rekvirerats från RF inom ramen för idrottsanslaget men betalas numera ut från Kammarkollegiet, som disponerar anslaget, efter rekvisition från förbundet.

Bidraget är idag ett generellt bidrag men kan i framtiden komma att kopplas tydligare till uttalade samhällsmål inom friluftsområdet. Hur dessa mål ska definieras och utvärderas kommer att arbetas fram i en process under vilken kontakter kommer att tas med bland andra FRISAM, som är en samarbetsorganisation för ett antal friluftsförbund. Statens stöd kommer av allt att döma att i framtiden bedömas utifrån organisationernas verksamhet oberoende av eventuellt medlemskap i FRISAM.

Vid näringsdepartementet har man ingen officiell åsikt om skytteförbunden ska gå ihop eller inte. Departementsrådet Lars Bryntesson anser att det är angeläget att inte bidragssystemet ska konservera organisationsformerna. Om det är lämpligt för Pistolskytteförbundet att fusionera, så bör det gå att hitta lösningar för hur bidragen ska hanteras, tycker han.

Om Pistolskytteförbundet går ihop med ett skytteförbund som är medlem i RF, så kan det bli aktuellt att föra över medel från friluftsanslaget till idrottsanslaget anser Keneth Wising, ansvarig tjänsteman inom näringsdepartementet. Det slutliga beslutet om fördelning av medel mellan olika anslag fattas av riksdagen.

Näringsdepartementet kan dock inte öronmärka pengarna till det sammanslagna skytteförbundet utan det är upp till RF att besluta hur pengarna ska fördelas mellan specialidrottsförbunden. Inom RF är det en grupp som fördelar dessa bidrag i en budgetprocess enligt fastställda kriterier.

Överskottet från Svenska Spels värdeautomatspel går till lokala idrottsföreningars barn- och ungdomsverksamhet samt till ungdomsorganisationer som erhåller stöd från Ungdomsstyrelsen. Förslag har lagts om att viss del av spelöverskottet även skall ges till friluftsorganisationernas lokala barn- och ungdomsverksamhet.

4.5   Landstingen

De flesta landstingen ger bidrag till de ungdomsförbund som följer Ungdomsstyrelsens regler. SkytteUO fick 3,7 mkr av landstingen under 1999. Dessa bidrag har minskat med cirka 20 procent under den senaste femårsperioden.

De flesta landsting tycks ha som policy att inte ge bidrag till specialidrotters distriktsförbund. Istället ger de ett relativt stort bidrag till respektive RF distriktsförbund som i sin tur fördelar ut bidraget till specialförbundens distrikt. Enstaka landsting ger extra bidrag till distriktsidrottsförbund utöver det som kommer via RF.

Distriktsförbunden inom SSF (Sportskytteförbundet) får 700 tkr i RF-bidrag. Några distrikt har mer subjektiva regler men två exempel på tydliga bidragsregler utgör Hallands Idrottsförbund som ger:

• 2,000 kr i grundbidrag
• 340 kr per förening i distriktet
• 100-600 kr per förening för ungdomsverksamhet

• 1,000 kr i grundbidrag
• 600 kr per förening i distriktet
• 30kr per deltagare och dag i lägerbidrag (minst 4 tim per dag)
• Tävlingsbidrag till länsmästerskap

Det går att ansöka om bidrag även om ett förbund inte är ett ungdomsförbund eller tillhör RF men det är svårt att få dessa bidrag. Enstaka Pistolskyttekretsar och skytteförbund inom FSR har denna typ av bidrag. Konkurrensen om denna typ av bidrag är hög. Generellt tror landstingen på oförändrade eller svagt minskande stöd till ideella organisationer.

Om SkytteUO inte längre utgör ett eget ungdomsförbund så försvinner landstingens bidrag. Vidare försvinner de små bidrag som Pistolskyttekretsar och FSRs skytteförbund får, om de blir anslutna till RF. Via RFs distriktsförbund kommer istället ökade bidrag. Hur stor denna ökning beror på hur många föreningar och medlemmar det sammanslagna skytteförbundet får. Därmed är det viktigt att göra en uppskattning av hur många föreningar som är dubbel- eller trippelanslutna till flera skytteförbund.

4.6   Bingolotto

För varje såld bingolotto går cirka 14 kr till föreningen som säljer lotten. Denna intäkt förändras inte beroende på vilken riksorganisation man tillhör. Därmed påverkas inte dessa intäkter av en eventuellt samgående. Förutom det som föreningen får går en mindre del till den centrala organisationen.

För lotter som SkytteUO och FSR säljer går denna centrala pott till SkytteUO och FSR. För de lotter som Sportskytteförbundet säljer går den centrala potten till RF. Pistolskytteföreningar som säljer Bingolotter är som regel också medlemmar i Sportskytteförbundet och redovisar sin Bingolottoförsäljning via SSF.

Den centrala potten utfaller med 3,71 kr per lott för försäljning upp till 100,000 lotter. För försäljningen mellan 100,001 och 200,000 lotter utfaller 1,86 kr per lott och för försäljning därutöver utfaller 0,9275 kr per lott.

5.   Analys av olika framtida organiseringsalternativ

Den andra delen av studien består av att analysera vad den optimala samarbetsstrukturen i vid bemärkelse är för berörda skytteorganisationer, sedd utifrån rent ekonomisk synpunkt. Vi kommer dock inte att presentera en optimal modell utan vi för istället ett resonemang kring fyra olika modeller för samarbete. Det fyra modellerna har vi kallat för "Ett gemensamt förbund", "Ett gemensamt vuxenförbund", "Skytterörelsen" och "Flygsportlösningen". De fyra modellerna har vi jämfört med att behålla den organisation med separata förbund som finns idag.

Våra uppskattningar av hur skytteförbundens bidrag förändras bygger på att bidragsreglerna är oförändrade i framtiden. Det är lätt att visa på bidrag som helt försvinner men svårare att bedöma bidrag som förväntas öka. Detta gäller speciellt för RF:s centrala bidrag eftersom de beslutas efter delvis subjektiva bedömningar.

Att uppskatta hur mycket kostnader som kan sparas med olika samarbetsstrukturer är svårt. Minskade kostnader genom besparingar inom ett område tenderar att dyka upp som kostnader någon annanstans istället. Vi har valt att ändå visa tydliga siffror på besparingar, eftersom det då blir tydligt för läsaren och lättare att följa och bedöma våra resonemang.

5.1   "Ett gemensamt förbund" - en fusion av alla fyra skytteförbunden

Ett gemensamt förbund innebär att alla fyra förbund slås samman till ett förbund. Detta var den lösning som Sjöö rekommenderade i sin utredning. Vi kallar det gemensamma förbundet för "Svenska Skytteförbundet" och det blir medlem i RF och utgör samtidigt en frivillig försvarsorganisation. Förbundet organiserar sig som ett klassiskt förbund enligt nedanstående modell. Olika grenkommittéer bildas som sköter verksamheten i respektive gren. Förmögenheterna i de gamla skytteförbunden fonderas och avkastningen går till den verksamhet som låg i det gamla förbundet.

Den centrala ersättningen för Bingolotto på cirka 2 mkr som går till FSR och SkytteUO försvinner till RF. SkytteUO tappar sina bidrag på 4 mkr. Pistolskytteförbundet tappar sina bidrag från Näringsdepartementet. Vi bedömer inte att Försvaret minskar sina bidrag. Det positiva är att bidragen från RF blir högre men dessa är svåra att beräkna. Näringsdepartementets pengar kan troligen behållas. Via RF kan man få LOK-stöd för ungdomsidrotten. Sammanlagt uppskattar vi att de centrala förbunden riskerar att förlora 2-3 mkr på denna lösning jämfört med att fortsätta som fyra separata förbund.

På distriktsnivån förlorar SkytteUO sina landstingsbidrag på 3,7 mkr (1999), när de inte längre blir ett ungdomsförbund. Vi bedömer det vidare som svårt att få andra landstingsbidrag än de som kommer indirekt via RFs distriktsförbund. RF bidragen kommer att öka men det är lite osäkert hur mycket. RFs distriktsbidrag baseras delvis på antalet föreningar och antalet medlemmar. Eftersom vi inte riktigt vet hur många föreningar som har dubbelt medlemskap får vi göra en uppskattning. En hel del ungdomsföreningar kommer antagligen att integreras tillbaka in i sina vuxenföreningar. Sammanlagt bedömer vi att distriktsförbunden förlorar bidrag på 2,5-3,0 mkr.

På lokal föreningsnivå kan SkytteUO komma att förlora upp till 4 mkr i kommunala ungdomsbidrag. Varje kommun har egna bidragsregler, så det är svårt att uppskatta hur mycket de kan återvinna i ungdomsbidrag som idrottsföreningar. En grov uppskattning är att en mindre av de kommunala bidragen försvinner för den lokala föreningsnivån, sammanlagt bedömer vi att föreningarna förlorar bidrag på 0,5-1 mkr.

Sammanlagt bedömer vi att en fullständigt sammanslagen skytteorganisation skulle stå inför betydande minskningar av sina nuvarande totala bidrag på i storleksordningen 5-7 mkr, under förutsättning att de olika bidragsreglerna inte förändras.

Genom en gemensam organisation enligt förslaget ovan skulle skytteförebunden kunna spara betydande kostnader. Det centrala kansliet kan tänkas kunna spara in uppskattningsvis tre tjänster inom administration (motsvarande cirka 750 tkr). Vidare behövs i den nya organisationen endast en förbundsstyrelse och en årsstämma. Troligtvis kommer dessa att behöva ersättas av nya kommittéer och andra möten, men en viss besparing borde det ändå kunna bli (cirka 200 tkr). De tre tidningarna kan slås samman till en gemensam tidning, vilket leder till en nettobesparing på cirka 1 mkr. Minskade kostnader genom till exempel samordnade inköp eller gemensam utveckling av utbildningsmaterial ger ytterligare besparingar. Sammantaget skulle de kunna leda till besparingar på drygt 2 mkr om ett nytt centralt kansli ska utföra samma arbetsuppgifter som idag.

På distriktsnivån minskar antalet distrikt från dryga 100 idag till 25. Det leder till minskad administration och färre styrelser och stämmor. Både SPSF och SSF har nästan obefintliga ekonomiska kostnader för dessa uppgifter men de bedrivs med ideella krafter som skulle kunna frigöras för annan verksamhet inom skyttet. Också för FSR och SkytteUO bedömer vi att de direkta kostnaderna är små, även om vissa större distrikt troligen kan spara kostnader genom samordning. Själva kärnverksamheten med tävlingar, utbildning, och rekrytering kan troligen också bli något effektivare genom en ökad samordning. Sammantaget bedömer vi dock inte att besparingarna uppgår till mer än högst 500 tkr.

En sammanslagning leder också till vissa extraordinära kostnader i själva arbetet med att integrera de tidigare förbunden. Dessa utgör dock engångskostnader som är svåra att beräkna.

Sammantaget bedömer vi att en fullständigt sammanslagen organisation enligt detta förslag skulle kunna innebära kostnadsbesparingar på cirka 2,5 mkr.

Positiva effekter är att det skulle bli en enklare struktur internt inom skyttet. Medlemmar och föreningar med dubbelt medlemskap skulle slippa vända sig till flera förbund. Samordnade regler skulle minska administrationen på distrikten och föreningarna. Eftersom detta till största delen bygger på ideellt arbete är det svårt att värdera ekonomiskt, men det innebär troligen en betydande resurshushållning.

Med dagens situation har varje förbund ett så litet centralt kansli att endast en person ansvarar för ett område. Det innebär att kansliet blir känsligt för personalfrånvaro. Om just den personen inte finns på kansliet, är det svårt för någon annan att ta över uppgiften. En gemensam organisation innebär ett större centralt kansli och i och med det kan två personer dela på ansvaret för en verksamhetsuppgift, vilket leder till större flexibilitet. Ett större kansli har också större möjligheter att anställa personer med expertkunskap inom viktiga områden, till exempel data eller media. Detta kan bli viktigt om det i framtiden ställs större krav på centrala kansliet för att möta utvecklingen inom till exempel IT och media. Att värdera dessa förbättringar i ekonomiska termer är dock svårt.

En fullständigt sammanslagen organisation skulle också innebära en ökad tydlighet externt ut mot media, eventuella sponsorer och samarbetspartners. Den positiva ekonomiska effekten av detta skulle vara att en gemensam tydlig bild utåt ökar genomslagskraften i media, vilket underlättar nya sponsorkontrakt. Det ökade utrymmet i media skulle också kunna innebära mer medlemmar. Det alternativa synsättet är att ökad tydlighet med en gemensam bild utåt är negativt. Olika media och sponsorer kan vilja möta en mångfald av åsikter. Till exempel kan en sponsor vilja stödja elitinriktad sportverksamhet som inte har någon koppling till försvarsverksamhet. En annan sponsor kan vilja stödja försvarsinriktad breddverksamhet utan koppling till elitsport. Även dessa resonemang är svåra att värdera ekonomiskt.

En gemensam organisation kan också minska revirtänkandet mellan olika föreningar och grenar och skapa en mångfald i organisationen, men kan samtidigt innebära att enskilda verksamheter riskerar att tappa sin identitet. Det finns vidare risk för kulturkrockar mellan de medlemmar som är militärt intresserade och de som är sportintresserade, respektive mellan gamla skyttar och unga skyttar. Om detta leder till fler eller färre medlemmar är svårt att bedöma i förväg. Det beror på hur ett samgående genomförs. Ekonomin kommer troligen att påverkas men det är svårt att uppskatta exakt hur.

Färre distrikt, slutligen, gör det lättare att fylla de styrelser och kommittéer som behövs med förtroendevalda ur medlemsleden. Idag är det svårt att hitta tillräckligt många personer som ställer upp ideellt.

En fullständig fusion kräver ett stort engagemang från samtliga människor som är verksamma i de nuvarande organisationerna för att man ska kunna lyckas. Om detta engagemang saknas kan det vara bättre att hitta ett mindre omfattande sätt att samverka på.

5.2   "Ett gemensamt vuxenförbund" – en fusion av FSR, SPSF och SSF

I denna modell (se nedan) går de tre vuxenförbunden FSR, SPSF och SSF samman till ett gemensamt skytteförbund, som blir en frivillig försvarsorganisation och blir medlem i RF. SkytteUO behåller sin organisation separat och samverkar med det nybildade skytteförbundet på samma sätt som det samarbetar idag med exempelvis FSR.

Den centrala ersättningen från Bingolotto på 900 tkr som idag går till FSR försvinner till RF. Pistolskytteförbundet tappar sina bidrag från Näringsdepartementet men dessa återkommer troligen inom ramen för RF-bidraget. Försvaret bedömer vi bibehåller bidragen på nuvarande nivå. Sammanlagt tror vi att man med ett nytt centralt förbund för "vuxenorganisationerna" riskerar att förlora centrala bidrag på mellan 0,5–1,0 mkr.

Hos distriktsförbunden förlorar vissa pistolskyttekretsar samt FSR skytteförbund sina landstingsbidrag. Å andra sidan blir det ökade bidrag från RFs distriktsförbund. Det totala antalet föreningar kommer dock troligen att minska, eftersom många föreningar har dubbla medlemskap. Sammanlagt tror vi dock att distriktsförbunden kan få ökade bidrag på upp till 500 tkr.

Vi uppskattar vidare att intäktsförändringarna rörande de kommunala bidragen till föreningsnivån för denna modell är begränsade.

Sammanlagt bedömer vi att intäkterna kan minska med upp till 500 tkr i denna modell.

En gemensam vuxenorganisation sparar naturligtvis också pengar men inte riktigt lika mycket som vid en fullständig sammanslagning. Det centrala kansliet kan tänkas kunna spara 2,5 tjänster inom administrationen. Det behövs två förbundsstyrelser och två årsstämmor. Minskade kostnader genom samordnade inköp samt gemensam utveckling av utbildningsmaterial kan ge ungefär liknande besparingar. De tre tidningarna slås fortfarande samman till en tidning, vilket kan leda till samma nettobesparing på cirka 1 mkr. Sammantaget bedömer vi att denna modell skulle kunna leda till besparingar på knappt 2 mkr.

På distriktsnivån minskar antalet distrikt från dryga 100 till 50. Det leder till minskad administration, färre styrelser och stämmor, samt en samordning av verksamheten. Eftersom SkytteUO till stor del redan samordnar sin verksamhet med FSR kan besparingarna bli nästan lik stora som med en fullständig sammanslagning mellan alla fyra förbunden. Besparingarna uppgår dock till högst 500 tkr.

Sammantaget bedömer vi att de totala kostnaderna skulle kunna sjunka med upp till 2,5 mkr i den föreslagna modellen.

Samma positiva och negativa effekter uppstår som i den fullständiga sammanslagningen men i lite mindre omfattning. Tydligheten internt och externt blir bättre än idag men mindre jämfört med en fullständig sammanslagning. Att behålla en uppdelning mellan ungdom och vuxna skulle inte behöva betyda så mycket i kärnverksamheten. Ofta finns det redan ett bra samarbete mellan ungdomsföreningar och vuxenföreningar.

Genom ett samarbetsavtal med SkytteUO skulle samma möjligheter att i framtiden anställa experter finnas som vid en fullständig sammanslagning. Även i detta fall är det svårt att analysera det exakta ekonomiska värdet av detta.

5.3   "Svenska skytterörelsen" – en organisation för gemensamma uppgifter

Till skillnad från ovanstående två modeller innebär "skytterörelsemodellen" att alla de gamla skytteförbunden finns kvar. Istället startas exempelvis en förening eller ett aktiebolag för att ta hand om gemensam administration och andra områden. Vi väljer att kalla denna samarbetsorganisation för den "svenska skytterörelsen". Organisatoriskt ser samarbetsstrukturen ut enligt bilden nedan, och de ursprungliga skytteförbunden blir medlemmar i, eller ägare till, den nya gemensamma "skytterörelsen". Styrelsen för den nya gemensamma enheten kan exempelvis tänkas bestå av respektive generalsekreterare och ordförande för de fyra skytteförbunden.

För att kunna hämta hem de fördelar som denna organisatoriska lösning erbjuder, menar vi att det är viktigt att den gemensamma nya organisationen får en kanslichef med stark position. I annat fall finns det risk för att det inte blir någon större samordning mellan de fyra förbundens verksamheter och därmed inte heller några ekonomiska besparingar (se vidare under 6.1). För att kanslichefen ska kunna ha en stark position menar vi att det krävs att den personen får ett arbetsgivaransvar för sin personal. Därmed är det lämpligt att den gemensamma enheten blir en egen juridisk person och inte bara består av personal som fortfarande är anställda av respektive skytteförbund.

Vad denna gemensamma nya organisation exakt ska syssla med får förhandlas fram mellan skytteförbunden (se vidare under 6.1). Vi tänker oss att "svenska skytterörelsen" ska ta hand om sådan verksamhet som man inom de respektive förbunden bedömer att det är rationellt och internt politiskt möjligt att driva gemensamt. Med "svenska skytterörelsen" som bas kan även distrikten börja samordnas i storlek, stadgar och administrativa regelsystem.

De gamla skytteförbunden har fortfarande hand om kärnverksamhet som till exempel tävlingar. De gamla förbunden behåller sina fonderade medel, sina bidrag och sina medlemsintäkter. Detta innebär att föreningarna såväl som enskilda individer även i fortsättningen kan vara anslutna till flera förbund samtidigt.

Sammanlagt så räknar vi inte med att det uppstår några förändringar (0 mkr) för de ingående organisationerna när det gäller bidragen, varken på nationell, regional eller lokal nivå.

Kostnadsbesparingarna enligt denna samarbetsstruktur beror dels på hur stor del av verksamheten som läggs in i den gemensamma skytterörelsen, dels på hur fria händer kanslichefen får att samordna verksamheten. Kostnadsbesparingarna blir antagligen inte lika stor som i de två exemplen med sammanslagning till nya skytteförbund som presenterade ovan. Fortfarande kommer det att behövas fyra styrelser och stämmor. Förbunden kommer fortfarande att vara tvungna att producera varsin verksamhetsberättelse, och samordningen av administrationen kanske inte går lika effektivt. På distriktsnivån blir effektiviseringen mindre, eftersom det fortfarande kommer att finnas lika många distrikt, och den är svår att beräkna.

Sammantaget antar vi att de besparingarna i de centrala verksamheterna blir hälften så stora som vid ett fullständigt samgående, det vill säga cirka 1 mkr, men detta beror i mycket stor utsträckning av vilka funktioner man väljer att samordna i en gemensam organisation.

Den interna strukturen blir fortsatt komplicerad med ett antal föreningar som har dubbelt medlemskap. Vad som ska ingå i skytterörelsen och vad som ska ingå i skytteförbunden kommer även i fortsättningen göra strukturen lite rörig. Medlemmarna vet kanske inte alltid vart de ska vända sig.

Den gemensamma organisationen kan få tillräckligt storlek för att kunna dubbelbemanna vissa arbetsuppgifter och därmed klara personalfrånvaro bättre. Samtidigt kan troligen viss personal med expertkunskap anställas, men allt beror som tidigare sagts på hur mycket man väljer att lägga in i den nya organisationen. Det revirtänkande som finns mellan vissa skytteföreningar och vissa grenar löses inte naturligt med denna modell. Externt ut mot media, samarbetspartners och sponsorer kan denna modell medföra både ökad tydlighet eller minskad tydlighet, beroende på hur verksamheten fördelas mellan den gemensamma organisationen och de traditionella skytteförbunden.

En nyckelfråga för att uppnå besparingar är hur samarbetsavtalet ser ut som reglerar verksamheten mellan skytterörelsen och skytteförbunden. Om det inte är tillräckligt flexibelt för att kunna driva igenom de förändringar som verksamheten kräver kan själva avtalet istället lamslå verksamheten. Istället för att förändra den gemensamma verksamheten i gynnsam riktning, riskerar det hela att bli ett förhandlingsspel om att vem som är vinnare och förlorare av förändringen.

Denna modell är rent praktiskt lättare att genomföra än de två tidigare samarbetsstrukturerna. Modellen kan genomföras även om ett av de nuvarande skytteförbunden beslutar sig för att inte vara med. Det går även att skriva in en paragraf om möjligheten för en part att gå ur "svenska skytterörelsen" för att återgå till det gamla sättet att organisera sig. Modellen erbjuder också möjligheten att gå fram stegvis, vilket kanske är dess främsta fördel.

5.4   "Flygsportlösningen" - gemensamt förbund med nuvarande förbund

Den fjärde samarbetsmodellen kallar vi för "Flygsportlösningen" eftersom den är inspirerad av hur Svenska Flygsportförbundet har valt att organisera sig. Ett av Riksidrottsförbundets (RF) specialidrottsförbund utgörs av Svenska Flygsportförbundet som i sin tur består av ett antal distriktsförbund som i sin tur har föreningar som medlemmar.

Anslutna till Svenska Flygsportförbundet är ett antal separata grenförbund, som är egna juridiska organisationer, t ex Svenska Fallskärmsförbundet, och Svenska Hängflygförbundet. Varje enskild medlem har personligt medlemskap i sitt grenförbund och betalar endast en liten medlemsavgift till Flygsportförbundet. Medlemmarna har till största delen sin identitet i sitt grenförbund och vet kanske inte ens om att de är medlemmar i flygsportförbundet.

Detta innebär att vuxna skyttar skulle vara med i sin lokala förening som i sin tur är medlem Svenska Skytteförbundets distriktsförbund, som är medlem i riksorganisationen enligt nedanstående modell. Dessutom skulle varje skytt betala ett medlemskap till det grenskytteförbund som han eller hon vill tillhöra. Varje grenskytteförbund kan därmed behålla sina medlemmar, medlemsavgifter och sina fonderade medel.

Det gemensamma centrala skytteförbundet blir anslutet till RF medan de enskilda grenförbunden inte är anslutna till RF. Eftersom det gemensamma skytteförbundet blir medlem i RF, så måste ungdomsskyttar fortfarande ha sina egna föreningar och distriktsförbund. SkytteUO kan sedan vara med i det gemensamma förbundet på central nivå utan att därmed behöva bli medlem i RF. Det blåmarkerade enheterna i modellen är alltså inte med i RF. Detta upplägg borde RF kunna acceptera enligt dess chefsjurist Christer Pallin.

Detta sätt att organisera sig blir lite mer komplext jämfört med att organisera sig i en fullständigt sammanslagen organisation. Den kan fungera som en kompromisslösning mellan de som förordar en sammanslagning och de som förordar en mindre omfattande samverkan. Det kan också fungera som en övergångslösning. Om och när organisationerna känner varandra bättre kan en fullständig sammanslagning bli ett framtida nästa steg, om det är önskvärt.

Vilka arbetsuppgifter som kan hanteras i det gemensamma skytteförbundet och vad som ska förbli kvar i grenförbunden blir en förhandlingsfråga på samma sätt som för "skytterörelsemodellen" som beskrevs tidigare.

Med denna modell finns det även möjligheter för distrikten att samordna sin verksamhet i det gemensamma skytteförbundets distriktsförbund. Å andra sidan kan man låta det gemensamma distriktsförbundet bli mer eller mindre av en pappersorganisation utan reell verksamhet.

Vi bedömer att denna samarbetsstruktur skulle få relativt begränsad påverkan på bidragen, eftersom grenförbunden kvarstår som juridiska personer. Denna modell strider inte mot några formella bidragskrav. Det kan dock vara viktigt hur samarbetsstrukturen kommuniceras till olika bidragsgivare, så att de inte misstänker att man inom förbunden börjar redovisa samma verksamhet hos RF, Ungdomsstyrelsen och Näringsdepartementet.

Eftersom SkytteUO fortfarande är en fristående organisation som inte är medlem i RF, så uppfylls Ungdomsstyrelsens formella krav. Modellen är dock ännu inte presenterad för Ungdomsstyrelsen. Det borde antagligen göras innan denna lösning väljs slutgiltigt.

Denna samarbetsstruktur har ungefär liknande besparingspotential som skytterörelsemodellen ovan. Det beror på hur mycket av verksamheten som görs i den gemensamma organisationen och hur mycket administrationen och regelverken samordnas.

Sammantaget uppskattar vi även här kostnadsbesparingarna på central nivå till cirka 1 mkr, det vill säga ungefär hälften av vad vi bedömer att man skulle kunna realiseras vid ett fullständigt samgående.

Det uppstår samma effekter som beskrevs i skytterörelseexemplet ovan. Dessutom ges i denna modell en möjlighet för distrikten att samordna sina verksamheter.

För föreningarna så blir det en enklare struktur eftersom föreningarna endast har ett medlemskap. Om däremot mycket av distriktsverksamheten kvarstår i grenförbundens distrikt så kan samarbetsstrukturen även fortsättningsvis bli komplex.

6.   Rekommendationer

Vi finner att dagens samarbetsstruktur inte är optimal för de svenska skytteförbunden utifrån en ekonomisk analys. Det finns betydande ekonomiska skäl som talar för en ökad samverkan mellan skytteförbunden. Vidare anser vi att inte heller en sammanslagen organisation av alla de fyra skytteförbunden (enligt 5.1) är en optimal samarbetsstruktur utifrån en rent ekonomisk bedömning i dagsläget. Vi bedömer att de svenska skytteorganisationerna tagna tillsammans kommer att förlora för mycket i bidrag i förhållande till de besparingar som kan göras.

Ur ett rent ekonomiskt perspektiv bedömer vi att den presenterade modellen med en gemensam vuxenorganisation (enligt 5.2) är den mest lämpliga. Skillnaden är dock inte stor jämfört med de övriga två analyserade samarbetsmodellerna – "svenska skytterörelsen" (5.3) eller "flygsportlösningen" (5.4) – när det gäller förväntade besparingar respektive inkomstbortfall.

I en situation där något av svenska skytteförbunden av någon anledning är tveksamt till ett samgående, men ändå finner att det är intressant med en utökad samverkan, bedömer vi att man bör eftersträva ett samarbete enligt antingen modellen "svenska skytterörelsen" eller "flygsportlösningen". Detta är att föredra framför en situation där man riskerar att förlora fördelarna med en utökad samverkan mellan de svenska skytteorganisationerna.

6.1   Gemensamma enheters grundläggande roller (efter Swartz 1994)

I alla former av federativa organisatoriska lösningar där relativt sett jämbördiga parter samverkar, är det en nyckelfråga att hitta balans mellan samordning och dess fördelar å ena sidan, och det värde som ligger i autonomi eller självständighet för de ingående parterna å den andra. Nedan presenteras en möjlig modell för att mer strukturerat diskutera dessa frågor. Från service (med bibehållen hög autonomi) hela vägen över till en gemensam ledning (som innebär stark samordning) kan man resonera kring vilka roller som kan samordnas i en gemensam organisation. Den grundläggande frågan för hur långt man kan röra sig åt höger i den gemensamma organisationen handlar dock i huvudsak om det förtroende man har för varandra i de olika förbunden samt mellan den gemensamma enheten och förbunden.

Serviceroll
(t ex ekonomi)
		Politisk roll
		(t ex miljöfrågor)
			Utvecklingsroll
			(t ex experter)
					Verksamhetsroll
					(t ex utbildning/tävling)
							Ledningsroll
							(t ex styrelse)

Hög autonomi						 Stark samordning
för förbunden						 för förbunden

Några aktiviteter kan man även tänka sig möjligheten att lägga ut (outsourcing) på externa operatörer, t ex en gemensam förbundstidning eller ekonomi och administration. Det gäller dock att vara klar över (och överens om) vilka aktiviteter som är verksamhetens kärna.

Tillbaka till infosidan.