Stockholm den 19 september 1998

Till

Justitiedepartementet

103 33 STOCKHOLM

Svenska Pistolskytteförbundets (SPSF) yttrande indelas i fyra avsnitt. Först redovisas förbundets grundläggande uppfattning i några viktiga frågor som aktualiseras av utredningen. I ett andra avsnitt redovisas en sammanfattning av förbundets synpunkter på utredningen. Avsnitt 3 innehåller en kortfattad beskrivning av de ordningsregler och sanktioner, som enligt förbundets stadgar och tävlingsregler kan drabba den förening eller den medlem som bryter mot säkerhetsbestämmelser, mot stadgarna eller mot lag eller författning. Dessa interna regler berörs inte i utredningen. Därefter redovisas i ett fjärde avsnitt mer utförligt förbundets synpunkter på utredningens förslag.

Med vapen avses i detta yttrande pistoler och revolvrar. Förbundet förordar departementets alternativa förslag.

Förbundets uppgift är enligt den första paragrafen i stadgarna (se bilaga 1) bl a att främja och utveckla skytte med pistol och revolver. Med den utgångspunkten kan förbundets grundläggande uppfattning - såvitt angår de frågor som har anknytning till utredningen - formuleras på följande sätt.

• SPSF skall verka för att varje medlem får tillgång till de redskap som han behöver för att utöva de olika grenar av sin sport som medlemmen väljer och som ingår i förbundets program.
• Det åligger varje vapenägare att bibehålla och styrka det förtroende som samhället visat genom licensen.
• En medlem skall vara aktiv i sin sport för att få äga vapen.
• Den som begått ett allvarligt brott eller är allvarligt psykiskt sjuk skall inte äga vapen.
• Det är inte en medborgerlig rättighet att äga vapen.

Svenska Pistolskytteförbundet tillstyrker eller har inget att erinra emot

• att vapen skall förvaras i vapenskåp
• föreslagna krav på organisationer som får äga vapen
• att ett skjutvapen skall vara "lämpligt" för sitt ändamål men anser att förbundet är bäst lämpat att avgöra vilka vapen som är lämpliga - inte polisen
• att RPS bemyndigas meddela föreskrifter om krav på skjutskicklighet under förutsättning att detta sker i nära samarbete med förbundet
• att vapnen skall förvaras i säkerhetsskåp och att kontroll kan ske i vissa fall.
• de föreslagna tidsgränserna för att få licens för finkalibriga respektive grova vapen.

• anser inte att utredningen nått huvudmålet enligt direktiven
• anser att utredningens uttalande om utvecklingen i Storbritannien är olyckligt och omotiverat
• anser att utredningen borde föreslagit kraftfulla åtgärder mot illegala vapen och föreslår att sådana åtgärder vidtas
• avstyrker utredningens förslag "giltiga skäl" (för att äga vapen) och föreslår i stället uttrycket "goda skäl" för att få överensstämmelse med reglerna inom EU
• hävdar bestämt sin rätt att besluta om vilka former av skytte som skall bedrivas inom förbundet och med vilka vapen
• avstyrker förslaget om tidsbegränsade vapenlicenser med de åtta argument som redovisas nedan och föreslår i stället åtgärder som förbundet anser vara bättre
• har ingen ambition att som utredningen skriver "styra utvecklingen inom skyttet" men hävdar bestämt sin rätt att besluta om vilken verksamhet den egna organisationen skall bedriva
• föreslår att rikspolisstyrelsen får i uppdrag att utfärda allmänna riktlinjer för vilka förändringar som får respektive inte får vidtas på ett vapen för att licensen fortfarande skall gälla

3. Sanktioner i förbundets stadgar

Som framgår av bifogade stadgar, § 5, skall en förening eller en medlem som bryter mot gällande författning om anskaffning eller innehav av vapen uteslutas. Enligt samma paragraf får den uteslutas, som åstadkommer skada för förbundet eller pistolskyttekretsen.

I § 6 sägs att den som inte är känd för pålitlighet och den som genom brott eller på annat sätt visar sådana egenskaper att han inte bör anförtros vapen inte får vara medlem. Uteslutningsgrunden innebär en klar skärpning i förhållande till tidigare stadgar och gäller fr o m den 6 juni 1998. Skärpningen speglar förbundets syn på brott mot vapenlagen.

Förbundet har inga möjligheter att kontrollera medlemmarnas pålitlighet genom slagning i myndighets register eller annat. Den kontrollen gör polisen vid ansökan om vapenlicens. Många föreningar kräver att den som söker medlemskap skriftligen skall intyga att han inte begått brott eller på annat sätt är olämplig att inneha vapen. Många kräver referenser.

Någon förening har inte uteslutits under många år tillbaka. Däremot förekommer det som regel i några fall per år att medlemmar utesluts ur sin förening. Diskvalifikation - dvs förbud för en skytt att tävla under viss tid - förekommer också som regel i några fall per år. Tiden är som regel kortare än ett år - i allvarliga fall längre tid.

4. Synpunkter på utredningens förslag

Utredningen har gjort en omfattande genomlysning av hela problemområdet. Utredningen har dock inte enligt förbundets mening nått sitt huvudsyfte - att föreslå åtgärder som minskar våldsbrottsligheten. Det beror på - som utredningen konstaterar på sid 64 - att även drastiska förändringar av vapenlagen inte kan antas få annat än marginell betydelse för den brottsliga användningen av vapen. Inte heller de förslag som utredningen lägger fram kommer enligt förbundets mening att påverka brottsligheten nämnvärt. Skälen härför redovisas i det följande.

Synpunkterna redovisas i kronologisk följd med sidhänvisning och med samma rubriker som i utredningen.

Innehav av skjutvapen, (sid 14/15)

Utredningen uppger att det inte finns någon kontinuerlig uppföljning av de sammanslutningar som enligt vapenförordningen får äga vapen och inte heller någon samhällskontroll. Uppgiften är inte korrekt. Tidigare fann ett ombud för Kungl Maj:t i förbundsstyrelsen. Numera "äger ett ombud för överbefälhavaren " rätt att delta i styrelsens sammanträden. Så sker också regelmässigt. Dessutom redovisas förbundets verksamhet - genomförd resp planerad - till regeringen via RF årligen i anslagsframställningen. I vart fall för SPSF:s del finns alltså en sådan kontroll.

1.5 Allmänna utgångspunkter, (sid 65)

Utredningen konstaterar att den "inte har kunnat finna några tungt vägande principiella invändningar mot en ordning som liknar t ex den i Storbritannien" - dvs att förbjuda alla enhandsvapen. Förbundet anser det anmärkningsvärt att utredningen gör så lättvindiga uttalanden utan att redovisa några motiv alls. Dessutom, som utredningen själv konstaterar, utan att det ingår i uppdraget att bedöma den frågan. Att tala om att utplåna en av landets äldsta och största individuella sporter, vilken en sådan åtgärd skulle innebära, bör ske på ett mer ansvarsfullt sätt om frågan överhuvud taget skall diskuteras.

På sid 66 sägs att den enda möjligheten att minska tillfällighetsbrottsligheten (med vapen) torde vare att "radikalt minska det antal vapen som legalt får finnas i samhället". Antagandet är att färre vapen totalt och strängare förvaringsbestämmelser skulle minska möjligheterna till stöld.

Utredningen föreslår att vapen skall förvaras i vapenskåp. Delad förvaring skall inte längre vara tillåten. Förbundet har inga invändningar mot förslaget, trots de kostnader som det medför för skyttarna. En konsekvent tillämpning av nuvarande regler om att en skytt skall vara aktiv för att få äga vapen skulle troligen resultera i en något minskad total vapenmängd i landet. Förbundet har som redan sagts inga invändningar däremot. Förbundet hävdar dock bestämt att varje medlem skall få äga de vapen som han behöver för att aktivt få utöva sin sport.

Som utredningen konstaterar finns det i dag en mängd illegala vapen i landet - de flesta troligen insmugglade (sid 77). Utredningen konstaterar också att det är främst sådana vapen som används vid grova våldsbrott och att de utgör en ökande andel av beslagtagna vapen. Men utredningen drar inte den logiska slutsatsen av detta - nämligen att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att finna dessa vapen och för att hindra fortsatt smuggling, t ex bättre gränskontroll. För övrigt ett givet område för samarbete inom EU.

4.10.1 Vem får meddelas tillstånd? (sid 117)

Förbundet har inget att erinra mot de föreslagna kraven för sådant tillstånd - en stabil organisation, kontinuerlig skytteverksamhet och säkert skytte. Inte heller mot förslaget (sid 119) att rikspolisstyrelsen skall ha en beredande funktion och ge råd åt regeringen.

Förbundet har inte heller något emot att Skytterörelsens ungdomsorganisation tas upp bland de organisationer som anges i vapenförordningen 2 kap 1 §, eller att samarbetsavtal skall kunna träffas även med SPSF.

4.10.2 De allmänna förutsättningarna för tillstånd

Utredningen föreslår att det nuvarande begreppet "behov" av vapen skall ersättas med begreppet "giltiga skäl".

Förbundet föreslår att de svenska uttrycken inom lagstiftningen så långt möjligt anpassas till motsvarande regler inom EU. Där används i motsvarande fall "good reason". Det svenska uttrycket bör därför enligt förbundets mening vara "goda skäl".

Lämplighet. (, sid 121)

Förbundet har inget att erinra emot förslaget att ett skjutvapen skall vara "lämpligt" för avsett ändamål. Enligt förbundets mening är de tävlandes centrala organisation bäst lämpad att avgöra vilka vapen som är lämpliga och inte polisen. Förbundet avstyrker därför förslaget om att RPS meddelar föreskrifter om detta.

Förbundet hävdar bestämt sin rätt att besluta om vilka former av skytte som skall bedrivas inom förbundet och vilka vapen som skall användas. Varje ideell organisation måste ha denna rätt att besluta om sin egen verksamhet..

Kunskaper, ålder (sid 124, 125)

Förbundet har, i samarbete med Svenska Sportskytteförbundet, infört ett "pistolskyttekort". För att erövra kortet krävs att medlemmen deltar i en studiecirkel om ca 5 tillfällen med 2 - 3 tim per gång och därefter klarar ett teoretiskt prov. Vidare krävs att medlemmen klarar provet för pistolskyttemärket i brons. Denna utbildning är obligatorisk för alla nya medlemmar.

Förbundet har inget att erinra mot att innehav av pistolskyttekort införs som ett krav för att få vapenlicens. Kraven på aktivt medlemskap och 18 års ålder gäller redan i dag.

Tidsbegränsade tillstånd (sid 125)

Syftet med att tidsbegränsa vapenlicenser för målskjutningsvapen till 5 år är enligt utredningen att minska vapenmängden i landet, att få till stånd en kontroll av att endast aktiva skyttar har vapen samt att kontrollera innehavarens lämplighet (vandelsprövning). Förslaget omfattar enligt utredningens beräkningar 10-15 procent att den totala vapenmängden i landet.

Förbundet avstyrker förslaget. Motivet är främst att förslaget enligt förbundets mening inte leder till avsett resultat. Följden skulle dessutom medföra en avsevärt ökad byråkrati och arbetsbelastning hos polisen och avsevärda kostnader för skyttarna. Argumenten mot förslaget är främst följande.

1. Vandelsprövning

Om någon begått ett allvarligt brott bör hans vapenlicens återkallas. En sådan prövning kan inte vänta i fem år utan bör genomföras så snart som möjligt efter det att domen vunnit laga kraft. Det är enligt förbundets mening ett självklart krav att polisen utvecklar säkra rutiner så att en sådan prövning verkligen kommer till stånd inom rimlig tid.

Utredningen säger ingenting om vad den femåriga vandelsprövningen skall omfatta förutom laglydnaden. Vad det än gäller bör prövningen ske fortlöpande. Vandelsprövningen är alltså inget motiv för en tidsbegränsning av licensen.

2. Psykisk sjukdom

Även denna prövning måste ske omedelbart sedan anmälan inkommit och är således inget motiv för tidsbegränsning.

3. Licensinnehavaren skall vara aktiv skytt

Detta gäller redan i dag. Någon kontroll genomförs dock inte i nämnvärd omfattning. Förbundet har ingenting att invända mot att en sådan kontroll kommer till stånd men anser inte att en tidsbegränsning av vapenlicenserna löser problemet. Förbundet föreslår i stället följande.

När någon nu söker vapenlicens utfärdar föreningens styrelse ett intyg om att skytten är aktiv och har de kunskaper och färdigheter som krävs. Detta är en viktig handling. Utan en sådan beviljas inte licensen. Föreningarna tar också uppgiften på stort allvar.

Det förekommer emellertid ibland att en skytt är mycket aktiv under det första året men inte sedan syns till när skytten väl fått sin licens. Enligt förslaget skulle han kunna vara "inaktiv" i fyra år innan prövning sker. Det är enligt förbundets mening inte acceptabelt.

Utredningen avfärdar, liksom tidigare utredningar, föreningarnas medverkan vid kontroll av aktiviteten utan närmare motivering. Men om föreningarna har en så viktig roll vid den första prövningen genom "behovsintyget," varför kan då inte föreningarna få en motsvarande roll vid den fortsatta prövningen? Det vore enligt förbundets mening naturligt att polisen avkräver skytten ett förnyat bevis på att han är aktiv med den periodicitet som myndigheten bestämmer. Skytten går då till sin förening och begär att få ett sådant intyg. Föreningen sänder intyget direkt till polismyndigheten. Intyget skall omfatta all de vapen som skytten har oavsett när licensen har utfärdats. Om skytten inte kan visa upp ett intyg eller om intyget är negativt kan polisen ta upp frågan om att återkalla licensen. En sådan rutin skulle vara enkel både för polisen, för vapenägaren och för föreningen och medför ingen kostsam administration. Dessutom är det ju så att den enda källa som står polisen till buds för kontroll av om en skytt är aktiv eller ej är skyttens förening. Polisen har inga möjligheter till egen kontroll.

Förbundet föreslår således att polisen med den periodicitet som myndigheten bestämmer vänder sig till vapenägaren eller till hans förening för kontroll av om han är aktiv. Är svaret inte tillfredsställande eller uteblir svaret kan frågan om att återkalla licensen tas upp. Kravet på aktivitet är enligt förbundets mening inte ett motiv för tidsbegränsning av vapenlicensen.

Utredningen har inte definierat vad som avses med uttrycket aktivitet. För närvarande anses en skytt vara aktiv om han tränar inom den egna föreningen. Det bör tillämpas även fortsättningsvis.

4. Flera licenser

Exempel: En skytt söker och får en vapenlicens år ett. År två tävlar han i flera grenar och får licens för ytterligare två vapen - ett på våren och ett på hösten. Slutligen får han en fjärde licens år 3.

Enligt utredningens förslag kontrolleras skytten efter fem år vad gäller den första licensen. Efter sex kontrolleras han både på våren och hösten. Nästa år följer en ytterligare kontroll.

Detta är enligt förbundets mening inte rimligt. Om förslaget, trots förbundets avstyrkan, ändå genomförs föreslår förbundet att kontrollen sker efter fem år beträffande alla de licenser som skytten då har, oavsett när de har utfärdats. Efter ytterligare fem år sker en ny kontroll o s v. Naturligtvis bör då avgiften per licens reduceras avsevärt. Det nu sagda är ändå ett argument mot tidsbegränsning av vapenlicenserna.

5. Innehavarens ansvar

Utredningen föreslår att innehavaren själv skall ansöka om förnyelse av sitt tillstånd. Om han av någon anledning försummar det förfaller tillståndet, vilket enligt utredningen innebär att ett olaga vapeninnehav uppstår. Polisen kan därmed ta vapnet i beslag , vapnet förklaras förverkat och innehavares straffas för sitt brott. I vissa fall, t ex vid sjukdom, kan försummelsen enligt utredningen betraktas som ett mindre allvarligt oaktsamhetsbrott.

Förbundet avstyrker förslaget. Det är inte rimligt att en underlåtelse att söka förnyelse - en underlåtenhet som kan bero på en mängd olika förhållanden - skall få så drastiska konsekvenser. En vapenägare som kan visa att han har fortsatt behov av sitt vapen och som är i övrigt lämplig skulle ändå straffas för olaga vapeninnehav och få vapnen förverkade.

6. Endast 10-15 procent

Utredningens förslag om en tidsbegränsning av vapenlicenserna förlorar avsevärt i betydelse också därigenom att förslaget omfattar endast en mindre del av den totala mängden vapen som utredningen beräknar finns i samhället i dag. Den helt dominerande andelen av dessa vapen är finkalibriga. Även detta förhållande är ett starkt argument mot förslaget.

7. Vapnet avgörande - inte hur det används

Vidare bör bedömningen av om ett vapen skall omfattas av förslaget om tidsbegränsning eller ej göras utifrån vapnet och inte - som utredningen föreslår - utifrån hur vapnet används. Det kan ju få den besynnerliga konsekvensen, att licensen för ett vapen som används för målskjutning skall tidbegränsas, medan licensen för ett exakt likadant vapen som används för annat ändamål inte får en sådan begränsning.

8. Arbetsbelastning och kostnader

Utredningen har inte beräknat hur stor den ökade arbetsbelastningen skulle bli för polisen om utredningens förslag genomförs. Klart är dock att arbetsbelastningen - och därmed kostnaderna - skulle bli avsevärda. Skyttarna skall enligt utredningens förslag skall stå för dessa kostnader genom licensavgifter. Dessa kostnader är motiverade endast om de leder till avsett resultat. Så är emellertid enligt förbundets uppfattning inte fallet.

9. Slutsatser

Förbundet har i punkterna 1 - 8 ovan motiverat sin uppfattning att utredningens förslag om tidbegränsning av vapenlicenserna inte leder till avsett resultat och anfört flera andra skäl mot förslaget. Förbundet har i samma punkter föreslagit åtgärder som enligt förbundets mening är bättre ägnade att minska vapenmängden och detta utan nämnvärt ökad byråkrati och stora kostnader.

4.10.4 Skjutvapen för målskytte (sid 132)

Förbundet hävdar bestämt - som redan sagts - sin rätt att stämma över sin egen verksamhet. Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd sägs att "föreningen bör bedriva aktivt skytte med den vapentyp, som ansökan avser, samt att skytte med den aktuella vapentypen bör bedrivas i regi av förbund som anges i vapenlagen eller i vapenförordningen". Detta är också förbundets mening. Utredningen är däremot tveksam till en sådan ordning och säger (sid 134) att den "ställer sig tveksam till att organisationerna skall få styra utvecklingen inom skyttet". Någon sådan ambition har inte förbundet. Däremot är förbundet bestämt motståndare till att "våra" intyg om behov av vapen används för att få licens på vapen för skytte som inte bedrivs inom förbundets ram. Det är utvecklingen inom den egna organisationen som förbundet vill styra och ta ansvar för - inte utvecklingen inom skyttet i sin helhet.

Förbundet tillstyrker de föreslagna tidsgränserna för att få licens för finkalibriga respektive grova vapen. De överensstämmer med de gränser som förbundet redan tidigare rekommenderat föreningarna att tillämpa.

Tillståndskraven (sid 136)

Förbundet har inget att erinra mot att Rikspolisstyrelsen bemyndigas att meddela föreskrifter om krav på skjutskicklighet. Förbundet tar för givet att detta skall ske efter samråd med skytteorganisationerna. Ett mål bör enligt utredningen vara "att på sikt kraftigt minska antalet grovkalibriga enhandsvapen". Ett krav från förbundets sida är dock att våra medlemmar skall få licens på de vapen som de behöver för att utöva sin sport.

7.1.1 Ändring av skjutvapen (sid 163)

Utredningen konstaterar att "ett tillstånd att inneha ett skjutvapen upphör att gälla, om vapnet ändras så att det till funktion- eller verkningsgrad blir ett väsentligt annorlunda vapen" men berör inte den frågan ytterligare. I praktiken kan det uppstå tvist om vilka ändringar som är tillåtna respektive förbjudna. Med tanke på vilka konsekvenser en förbjuden ändring kan få är detta inte tillfredsställande. Bedömningen skulle underlättas om det funnes exempel och åtminstone allmänna riktlinjer för vilka ändringar som är tillåtna/förbjudna.

Förbundet föreslår att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att utforma sådana allmänna riklinjer.

Långtidsutlåning – anmälan (sid 181)

Utredningen föreslår att utlåning av vapen som avses vara i mer än fem dagar skall anmälas till polisen. Förbundet har inget att erinra mot att en anmälan skall göras, men anser att tiden är väl kort. En utlåning sker ofta med kort varsel. Veckoslut och helger kan göra att polisen i praktiken inte hinner registrera utlåningen förrän tiden har gått ut.

Förbundet föreslår att tiden anges till "längre tid" och förutsätter att Rikspolisstyrelsen utfärdar tillämpningsföreskrifter.

10.7.2 De allmänna förvaringsbestämmelserna (sid 198)

Förbundet har inget att erinra mot förslaget att vapnen skall förvaras i säkerhetsskåp och inte heller mot att kontroll kan ske i vissa fall (sid 209).

11.6.1 Återkallelse av innehavstillstånd (sid 220)

Utredningen återkommer under denna punkt till hur kontrollen skall ske av att en vapenägare fortfarande är aktiv och säger att förslaget om tidsbegränsade licenser kommer att lösa den frågan.

Förbundet delar inte den uppfattningen och hänvisar till de argument som anförts i punkten "Tidsbegränsade tillstånd" ovan.

Stockholm som ovan

Gunnar Tysk
Förbundsordförande

Lars-Eric Plantin
Förbundssekreterare